Just nu pågår nyhemsveckan, pingströrelsens största årliga sammankomst anordnad sedan 1917. Syftet är, enligt hemsidan, bl.a. ”andlig förnyelse” och “öppenhet för visionärt tänkande. I år firas pingströrelsens hundraårsjubileum och ämnen som framtid, ekumenik och identitet står i centrum. Detta har bl.a. visats i att karismatiker från flera olika traditioner och samfund har bjudits in som talare.

Ett par par udda element ingår i årets konferensens gästlista: kung Carl Gustav och Ulf Ekman, ledaren för Livets Ord, skall tala i Nyhem för första gången. Årets tema är ”En ny pingst”. Vilken typ av förnyelse är det då man tänker sig?

Ekman är i full gång med att förändra Livets Ords image för att i samma drag öka sitt inflytande i det ekumeniska samarbetet och skaka av sig sektstämpeln. Från mitt renodlat partiska perspektiv tycks detta ske på samma sätt som Sverige fick ett “nytt arbetarparti“: graven kalkas vit och fin. Livets Ords stadgade topstyre, oortodoxa, osunda och otrevliga läror och den kompakta och väl uttalade högerprofilen står fast. Personligen vill jag undvika att se en ny pingst komma Ekman till mötes – även om jag, liksom idag även Ekman, förespråkar bred ekumenik.

Varför kungen skall bjudas in är ännu svårare för mig att förstå. Ursäkta men hur kan denna uddlösa symbol för envälde ge inspiration till Sveriges största väckelserörelse? Det fanns en tid då Sveriges kung var en politisk makt; en frontfigur för det konservativa motståndet mod religionsfrihet, lika rösträtt och sociala rättigheter. Genom folkrörelsernas kamp är denna tid förbi och kungen har inte längre någon sådan position, men just därför är han häller inte längre intressant som hedrande sanktion – pingströrelsen har idag samma legala status som svenska kyrkan och behöver på inget sätt kungens stöd.

Jag anar att kungen bjuds in som dragplåster men jag ryser vid tanken på att besökare skall lockas med spektakel snarare än av sin andliga längtan. Jag tror att man generellt tjänar på att betona kvalitet snarare än kvantitet, både gällande besökare och gällande talare.

Möjligtvis kan kungen ses som ett mediajippo. I så fall är initiativet lyckat ur det perspektivet att saken fått mycket publicitet, detta inlägg är ett exempel, men frågan är väl om resultatet är positiv eller negativ publicitet.