Ja, jag vet att det har blivit mycket om pingströrelsen nu men jag är tvungen att komma med ännu ett inlägg.

Som tidigare nämnts besökte kungen idag pingströrelsens största årliga samlingspunkt; nyhemskonferensen. Kungen höll ett tal (lyssna på det här) i vilket han talade om folkrörelsernas historiska betydelse för samhällsutvecklingen.

Hela situationen är för mig oerhört intressant: kung Carl Gustav – vår statschef av födsel och ohejdad vana, i mina ögon en symbol för gamla tiders förtryck och allt det som folkrörelserna skulle komma att förändra – står och inspirerar en stor åhörarskara med referenser till historien om Sveriges demokratisering.

Innan kungen höll sitt tal fick han förbön av (o.b.s.) min moster Chatrine Carlson, pastor i Jönköpings pingskyrka, och Urban Lindbäck, pastor i Smyrnakyrkan Göteborg. Som en medmänniska och som representant för Sverige är kungen värd förbön men jag har svårt att förstå hur ett demokratiskt land kan vilja ha en monark som symbol.