Nu pågår den andra ”triologpredikan” med Ulf Ekman, Hans Weichbrodt och Jack-Tommy Ardenfors på nyhemskonferensens finalmöte. Titeln för predikan är ”Ny pingst – för allt Guds folk och Israel, inför Jesu tillkommelse”. Ämnet ger mig automatisk misstankar.

Deras tanke är att judisk makt i mellanöstern, upprättandet av den judiska staten o.s.v. är en förutsättning för Jesu återkomst och att hela det judiska folket kommer att bli kristna just innan Jesus kommer tillbaka. Ekman talar om att Jerusalem skall regeras av judar.

Det som är skrämmande är inte de eskatologiska spekulationerna utan de politiska ställningstaganden som kan bli konsekvensen. För Ekman tar sig detta uttryck i ”kristen sionism”; engagemang för att uppmana och hjälpa judar utanför Israel att flytta dit och i ett ohämmat stöd för den judiska staten Israel gentemot den arabiska befolkningen i området.

Det som sägs av inbjudna talare på Nyhem är inte nödvändigtvis pingströrelsens officiella uppfattning då pingströrelsen inte är ett enat samfund. Det som sägs kan däremot uppfattas som pingströrelsens åsikter och därför tycker att det är olyckligt att dessa talare inbjuds att tala för sådana tankar.

Detta särskilt som jag inte förstår kopplingen mellan ”Ny pingst” och
”för allt Guds folk och Israel, inför Jesu tillkommelse”. På vilket sätt hör praktiserandet av andens gåvor samman med dessa eskatologisk/politiska åsikter?

Men egentligen är det inte av dessa anledningar jag motsätter mig predikan, och… nästan Ekmans närvoro vid konferencen över huvud taget, det beror på att jag inte instämmer.

Jag har så många saker jag uppfattar som stötande när det gäller Livets Ord att jag över huvud taget inte vill bli associerad med församlingen. Jag vill dock bli associerad med karismatik och jag ser pingströrelsen som en av de historiskt viktiga samfunden – därav kommer min ovilja till Ekmans närvaro och till de sionistiska vibbarna m.m.