Ingen politisk frizon?

Jag har undgått att nås av information via internet några dagar nu och också lyckats missa ett intressant meningsutbyte i tidningen Dagen; en tidning jag upprepade gånger kommenterat här på sidan.

Så nådde mig dock några texter om nämnda meningsytbyte via ”Kolportören”, Joachim Elsander blogg. Saken gäller Frizonfestivalen, dess arrangörer EFK-ung och i sin kärna dessas politiska ställningstaganden.

Den ena sidan av debattörerna är tydligen KD-anstrukna och besvaras av företrädare för EFK-ung, vilka de alltså kritiserar. Kritiken gäller en ”sammangblanding” av ”religion” och ”politik”. Inte så att religös övertygelse inte får leda till politisk utan så att ”politik” enligt kritikerna inte bör uttyckas/utövas i samband med en kristen festival. Detta är alltså en kritik av vad jag, och säkert många andra, uppfattar som kärnan i Frizon; en blanding av andlig, kulturell och social stimmulans och utmaning. Denna blandning är anledningen till att jag besökt frizon varje år sedan jag nådde åldersgränsen (som ligger på 15 år tror jag).

Jag tror aldrig att det sociala kan få vara främmande för andligheten eller tvärt om. Till skillnad från kritikerna står jag ju dessutom helt bakom frizons ”politik” men jag vill framför allt säga detta, vilket är oerhört viktigt: Gudssyn får alltid koncekvenser för mänkosynen liksom relationer till mäniskor och den övriga skapelsen får koncekvenser för relationen till Gud och vice versa.

I den aktuella debatten ligger också en diskusition om höger och vänser; där KD-anhängarna här kristiserar Frizon för att vara vänster. I denna fråga är jag så partisk för vänstern att jag troligtvis inte bör skriva något – min spontana reaktion när jag ser något positivt i ett socialt engagemang eller ställningstagande är ju att identifiera det som ”vänster” – detta trots att jag inte alls lever upp till ens en bråkdel av det som vi utmanas till genom Frizon.

På bilden ovan: Shane Claiborne, kyrkoledare och aktivist. som predikade vid en av gudstjänstera på årets festival.