Det har varit mycket tal om det här med de konfessionella friskolorna (se bl.a. DN, SvD, Dagen och SR (tack Daniel Astgård för länkarna) Nu vill jag också uttala mig.

I sitt blogginlägg ”Om att fäktas med väderkvarnar” ville Daniel Astgård i går försvara skolorna mot ”kränkande fördomar om religiösa”, och det är gott och väl naturligtvis – som försvar för religiösa människor vill säga. Men nu undrar jag varför de ”religiösa” skolorna ska försvaras, eller egentligen undrar jag varför de över huvud taget ska finnas!!?

Jag vill inte ha några konfessionella friskolor men jag har kanske inte samma skäl till detta som regeringen eller socialdemokraterna m.fl. Jag vill inte ha några konfessionella friskolor därför att är det något som kyrkan i Sverige verkligen INTE behöver så är det isolering!

Segregationen mellan ”det religiösa” och den ”neutrala verkligheten” har gjort att andlighet allt för mycket och allt för länge förpassats till alternativ; ”kristen” musik, ”kristna” filmer, ”kristen” skönlitteratur, ”kristna” festivaler, ”kristen” TV, och nu ”kristna” skolor! Usch!

Jag har skrivt det här tidigare i en bloggkommentar men…

OK, så kommunala skolor vill inte ha ”religiöst färgad” undervisning, då går vi väl och bygger egna amish-skolor för de religiösa; en skyddad verkstad för den som varken vill lyssna på oliktänkande eller själv dela sin tro. För den som inte vill ifrågasätta eller bli ifrågasatt. Är det en slump att vissa politiker och andra har nära till sektfördomar om hjärntvättade konservativa? Det är dessutom fullständigt fel strategi om kyrkan vill växa fram på ett nytt fungerande sätt i vår kultur!

Vad som behövs är en ”missionell kyrka”, en kyrka som går TILL världen för att rädda den, inte flyr FRÅN världen för att rädda sig själv!

OBS att kommentarer kan ges längst ner på sidan.

Andra bloggar om: , , , ,