La Bibliochaise av Alisée Matta och Giovanni Gennari (Nobody&Co) är ett gränsöverskridande verk, funktionellt och nyskapande med okonstlad elegans och potential för läsningar på flera nivåer.

En kubartad tingest med 102 x 86 cm basarea och en höjd på 74 och 1/2 centimeter. Formgivning, massproducering, marknads- och saluföring. Konsumtion. Bruksföremål, ägodel och inredningskomponent. Dyr och modern statussymbol. Plats för vila, studie och underhållning – och ca fem hyllmeter litteratur.

Det ligger nära till hands att läsa in det reduktivistiska och rationalistiska sammanförandet av två funktioner i ett föremål. Matta och Gennaris har skapat en hybrid mellan fåtölj och bokhylla; bas, rygg och sidostycken har rum för böcker och placerar så den sittande mellan pärmar på fyra sidor. Men föreningen av dessa funktioner ger upphov till någonting utöver ändamålsenlig möbeldesign, kanske ett ifrågasättande av litteratur och inredning som självständiga enheter.

Att kränka gränserna mellan litteratur och inredning är ingenting nytt utan något var och en som ägnat lite energi till att arrangera innehållet i sina bokhyllor har gjort sig skyldig till (och därmed också befattat sig med en tyst och ödmjuk form av litteraturkritik som Borges säger). Sedan skrivkonsten introducerades har litteraturen haft fysisk form och inte sällan formgivits, illuminerats, bundits i konstfärdiga volymer och tagit plats i rummen. Ett särskilt tydligt sentida exempel är fenomenet “coffee table-böcker”; förtingligade utgivningar hos vilka den yttre formen fyller en funktion fullt jämförbar med textinnehållets. Ett annat talande exempel på sådana förbrytelser är Deborah Bowness “Genuin fake bookshelf”, en tapet som föreställer fullproppade biblioteksinteriörer. Vi har även mer närliggande exempel som ”Bookseat” precenterad av Fishbol Design Atelier 2008, en lekful bänk av formpressat faner vars ryggsida gör plats för magasin och böcker.

La Bibliochaise står i en tradition. Liksom i den traditionella bokhyllan och dess förstärkning i exempel som Bookseat har vi en möbel som förvarar litteratur inom räckhåll, litteratur i form av böcker som kan väljas ut och komponeras efter estetiska kvalitéer. Men i ”La Bibliochaise” är detta inte bara en funktion, böckerna är det mest centrala i formgivningen; utan böckerna är fåtöljen inte mycket mer än en gapande byggställning.

Den är inte ett självständigt verk, La Bibliochaise förblir oavslutad så länge den hålls oberoende av andra/andras alster; den är ett nät-verk. Detta nät är inte häller en väldefinierad statiskt fastlagd kanon, ett slutet system som kan slå sig till ro i ett definitivt avslut, utan ett föränderligt montage ständigt redo att brytas upp, plockas isär och förvandlas.

Möbeln påminner om Foucaults observation i Vetandets Arkeologi; att ett verk trots sina upphovsmän, sin titel och yttre form måste uppstå i relation till andra i ”ett system av hänvisningar” och därför aldrig kan existera på egen hand. Detta är naturligtvis sant för inredning, där formspråk och funktion etc. hela tiden uppstått och uppstår via korsbefruktning mellan olika bruksföremål genom årtusenden av människors arbete, vila, tro och sociala samspel, såväl som för litteratur. I La Bibliochaise händer dock någonting annat, det är inte bara den enskilda produktens enhet som problematiseras, våld förs på själva bruksföremålens genrer så att man närmast läser fåtöljen och sitter i böckerna, en illustration av en annan namnkunnig fransk teoretikers tes att “inget finns utanför texten”.

Å andra sidan tycks La Bibliochaise kämpa åt motsatt håll i ett närmande till sitt etymologiska ursprung. Ordet “fåtölj” härstammar från franskans ”fauteuil” som i sin tur kan härledas från tyska ”Faltenstuhl” d.v.s. ”fällstol”, en möbel med den essentiella funktionen att gång på gång kunna monteras ner för att sedan återskapas på nytt. Alla möbler tänks utifrån denna metafysikens grundidé; föreställningen om abstrakta entiteter som kan “itereras”, d.v.s. gång på gång förkroppsligas i olika konkreta situationer. En viss funktion, t.ex. “sittplats” eller “bokförvaring”, kan tillfredställas av flera skilda föremål, en mängd serietillverkade produkter kan uttrycka samma design, vara “samma” designmöbel. I La Bibliochaise tar man detta ett steg längre, en ironisk allusion till den paradoxala “idéns idé”.

Den oroande anda som böckerna tillför verket kontrasterar möbelns andra bruksfunktion; den sköna fåtöljen. Den är en sittmöbel, en bekväm viloplats konstruerad för någonting helt annat än dynamiska uppbrott. Kudden i bokhyllan gör det möjligt att studera i timmar utan att störas av trötthet, träsmak eller brist på lektyr. Skaparna av La Bibliochaise tycks vilja fullborda en tradition där böcker och möbler anpassas efter läsarens behov. Tyvärr försöker de göra detta inom ramen för ett paradigm som redan överskridits. Köp en handdator med internettuppkoppling och mp3-spelare och du kan äta, gå på toa, sträcka på benen i solen, städa, motionera o.s.v. utan att sluta ”läsa”.

Om dess bejakande av boken som designprodukt gav den möjlighet att fullborda utvecklingen bort från en skarp gräns mellan litteratur och inredning, hindrar just samma grepp La Bibliochaise från att fullborda sin andra tradition – där svaret just nu är att befria litteraturen från sina fysiska representanter. Bokstolen kan svara detta genom att betona ostördhet på en annan nivå; fördjupning. Där MP3-spelaren låter oss lyssna på ena örat, upptagna av andra verksamheter, låter La Bibliochaise läsaren uppslukas av och bokstavligen sjunka ner i litteraturen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , och .

(Obs. Detta är en uppdaterad version av ett tidigare inlägg)