Med tanke på mycket av den diskussion som förts här på bloggen tidigare (innan mina senaste etiska utbrott) skulle man kunna föreställa sig att jag för länge sedan skakat av mig objektivitet som ett grundvärde. De etiska utbrotten tyder då på att jag har en underliggande naiv idealism som kommer fram när jag är trött och sentimental, snarare än ett uttryck för klar syn på livet.

Om man förkastar objektivitet som grundvärde och inser att ens kulturella, psykologisk-egoistiska o.s.v. fördomar inte är den objektiva sanningen, tar man gärna upp tolerans som en central värdering. Kan man då undvika premissen att ”i brist på säker kunskap bör man vara tolerant”, och lyckas visa att tolerans är ett genuint uttryck för den objektiva osäkerhet som häftar vid värderingar, skulle tolerans faktiskt inte vara en subjektiv fördom

Kan vi då säga att tolerans är ett objektivt värde? Nej, värden är, närmast per definition, inte objektiva.

___________

Läs mer om , , ,