I ett samtal på Vinylbaren i lördags kom vi in på färgblindhet. Medan jag och en annan av männen bekände vår oförmåga att skilja mellan rött och grönt påstod sig min granne Markus zeugmatiskt att han bara har svårt att skilja mellan svarta och vita människor. En kvinna föreslog då att han skulle ta fasta på att vissa är lättare att göra dreads på än andra. Jag tvingades påpeka att den senare distinktionen inte sammanfaller med den första, vilket fick Markus att skämtsamt varna henne för att jag läser filosofi.

Skillnaden mellan att dela upp människor efter hudfärg respektive hårtyp illustrerar Jacques Derridas begrepp différance. Ordet är ett konstgjort substantiv av det tvetydiga franska verbet différer och sammanför därmed (de engelska) begreppen ”difference” (skillnad) och ”deference” (förskjutning). Den förskjutning det är frågan om är förpassandet av någonting från medvetandets uppmärksamhet. Différance är något som låter oss se vissa skillnader genom att dölja andra.

Att binärt kategorisera människor som svarta och vita förutsätter att man är (eller gör sig) omedveten om skillnaden mellan räthåriga och krullhåriga. Frisören som tränats att skilja mellan rakt och krulligt hår kommer klumpa ihop t.ex. ”indier” och ”skandinaver” och ställa dem mot t.ex. ”kenianer”, medan kosmetikern som tränats att skilja mellan mörk och ljus hud kommer kontrasera t.ex. ”skandinaver” med en grupp som innefattar både ”indier” och ”kenianer”.

Dekonstruktion går ut på just detta, att upphäva en skillnad genom att uppmärksamma en annan. Att gå ut ur ett sammanhang av skillnader genom minnas de skillnader som måste glömmas bort i det sammanhanget.

Läs mer om différance, dekonstruktion, Derrida, binärt tänkande och rasism.