Filosofi kan beskrivas som förlängd adolescens i den mån det innebär det fortgående djupgående ifrågasättandet av allting utifrån den egna existensen. Filosofen riskerar att fastna i en ironisk tonårsrevolt där auktoritet och ansvar ignoreras till förmån för en nyvunnen insikt. Samtidigt ska filosofi innebära strävan efter vishet. Med vishet kommer självdistans och ett ifrågasättande av den egna positionen. Inför ifrågasättandet av ifrågasättandet är de två huvudsakliga alternativen nihilism och konservatism. Nihilism är när filosofin urartar i en ständig livskris där ingenting är värdefullt eller trovärdigt. Konservatism är när filosofin inser att principfasthet inte är synonymt med sanning. Det är uttryck för vishet att veta när det är lämpligt att fälla ett omdöme. Den vise fattar goda beslut trots att bevisen är mångtydiga. Ibland står erfarenheten över förnuftet och ibland är det tvärt om, så även i avgörandet dem emellan.

Mer om , , , ,