Filosofins uppdrag

Filosofin ska ge en djupgående analys av det intellektuella tillståndet. Genom att redogöra för den mänskliga forskningens förutsättningar, begränsningar och möjligheter i sig och att genom kritisk granskning utvärdera hur dessa förutsättningar utnyttjas i samtida idéer och debatter ska filosofin blottlägga och utvärdera de alternativa förhållningssätt som är möjliga för den sanningssökande människan eller ”filosofen”.

Mer om filosofi, metafilosofi, vetenskap, kritik

Världsiga värden

Min tillvaro av ständigt fortskridande funderande och studerande i allmänhet, och i synnerhet mitt umgänge med äldre intellektuella i Lund, har inneburit viktiga förskjutningar i mitt tänkande. Förskjutningar som varit synliga här på hemsidan.

Eftersom jag själv inte vill vara bunden av denna gemenskap eller idétradition är jag inte personligen intresserad kristendomens alltjämt fortgående reformation. Där jag tidigare kastat mig i händerna på de post-humanistiska filosoferna, i hopp om att i deras förkastande av metafysiken och tvivel på det mänskliga förnuftet lägga en ideologisk grund för min passionerade kristendom och socialism, har jag nu tappat det inre känslomässiga behovet av såväl utomvärldslig andlighet som en radikal politisk ståndpunkt, men finner att jag i stället längtar efter ett humanistiskt patos med fokus på samhällsförbättring och individens daning till intellektuella och moraliska dygder.

Det gamla är inte borta, jag tror fortfarande att det finns ett värde i att försöka reformera de traditionella religionerna och jag tror fortfarande på social rättvisa och ”demokrati” som viktiga värden – men just där ligger kruxet; jag tror fortfarande på värden!

_____________
Mer om: bildning, religion, existensialism, etik, politik, humanism

Värde, konsekvens och intelektuella dygder

Den gåta jag trasslat in mig i genom mina senaste etiska inlägg, kan kanske lösas genom att tillskriva objektiveten ett lägre värde än andra (vilka alltså paradoxalt nog legitimeras just genom objektivitetens lägre värde). Detta kan man göra genom att t.ex. förneka att objektivitet har ett egenvärde, och tillskriva det värde bara i den mån det bidrar till exempelvis njutning. Det senare tilltalar mig inte, jag antar hellre att objektivitet är ett grundläggande värde bland andra. Om t.ex. ett njutbart påstående är värdefullt så är ett påstående som är lika njutbart men som vi dessutom har objektiva anledningar att ta för objektivt sant mer värdefullt.

Alternativt kan lösningen ligga i den distinktion jag gjorde i en tidigare kommentarsdiskution, nämligen mellan filosofiska värden och politisk/sociala värden. Detta skulle innebära att etikens grundläggande värderingar inte kan vara ett filosofiskt studieobjekt. Intellektuella dygder skiljs därmed från de övriga och från sig själva. De krav som ställs på vetenskap och filosofi får inte ställas på etiken. Som Aristoteles säger i sin nikomachiska etik:

Dessa frågor måste emellertid anses tillräckligt behandlade, om så mycken klarhet uppnås som det underliggande materialet medger. För man får inte eftersträva samma grad av precision i alla slags undersökningar, lika lite som man kan kräva samma precistionsarbete överallt.

Jag finner detta otillfredsställande (intellektuell tillfredsställelse är väl ett värde jag eftersträvar). Om de intelektuella dygderna inte får avkrävas dygder, så att påståenden som ”alla giltiga påståenden måste ha en logisk eller empirisk grund” inte gäller för just detta påstående självt, tycks påståenden som ”allt är relativt” legitimeras trots att de är självmotsägande. Förnekandet av kravet på självtillämpbarhet är synnerligen bekymrade som konsekvens måste räknas som en intellektuell dygd.

______

Läs mer om etik, metaetik, relativism, logik

Tolerans som ett objektivt värde

Med tanke på mycket av den diskussion som förts här på bloggen tidigare (innan mina senaste etiska utbrott) skulle man kunna föreställa sig att jag för länge sedan skakat av mig objektivitet som ett grundvärde. De etiska utbrotten tyder då på att jag har en underliggande naiv idealism som kommer fram när jag är trött och sentimental, snarare än ett uttryck för klar syn på livet.

Om man förkastar objektivitet som grundvärde och inser att ens kulturella, psykologisk-egoistiska o.s.v. fördomar inte är den objektiva sanningen, tar man gärna upp tolerans som en central värdering. Kan man då undvika premissen att ”i brist på säker kunskap bör man vara tolerant”, och lyckas visa att tolerans är ett genuint uttryck för den objektiva osäkerhet som häftar vid värderingar, skulle tolerans faktiskt inte vara en subjektiv fördom

Kan vi då säga att tolerans är ett objektivt värde? Nej, värden är, närmast per definition, inte objektiva.

___________

Läs mer om etik, metaetik, relativism, tolerans

Etikens paradox

Som jag påstått tidigare finns det ytterst sett inga fakta i målet ”vilka är de objektivt sanna värdena?”. Samtidigt tycks värden vara värdelösa om de inte uppfattas som objektiva. Alla vet trots allt att det är skillnad mellan juridik och etik i det att lagarna  uppenbarligen bara gäller vissa människor i tid och rum medan etiken spontant uppfattas som universellt giltig i tid och rum (lagarna är kontingenta i tid och rum vilket också gäller värderingarna, skillnaden ligger vilka anspråk de uppfattas ha)  För att vrida det hela ett varv till är det senare uppenbarligen ett värdeomdöme som förutsätter en etik. Om man alltså måste ha värderingar trots att man väckts ur dogmatisk slummer krävs ett existentialistiskt hopp, ett fideistiskt paradigmskifte tillbaka från det reflekterade till det fundamentalistiska. Kanske kan vi alltså dra slutsatsen att det verkligen finns en objektiv dygd; att tro utan att se.

_______

Läs mer om etik, metaetik, rättfärdigande och paradoxer.

Vad betyder ”objektivt rätt”?

I vår strävan att säga någonting vettigt om ”obektiva värderingar” eller ”sanna moraliska omdömen” o.s.v. måste vi som alltid ägna en stor del, kanske lejonparten, av våra ansträngningar på att få klart för oss vad vi pratar om. Vad är det för frågor vi ställer och vilken slags svar kan vi förvänta oss. All teori må till det inre vara etik men till struktur och kontur är den endå språk – all filosofi måste vara begrepssanalys därför att filosoferande är en språklig verksamhet och filosofemen alltid är språkliga.

Språkliga frågor har debatterats livligt av moralfilosofer  genom traditionen men fokus tenderar att ligga på betydelsen av ord som ”gott”, ”rätt” och ”bra”. Frågan vi ska ställa gäller betydelsen av orden ”objektivitet” och ”sanning” samt ”värde”, ”moral” och ”etik”.

Orden ”etik” och ”moral” härstammar etymologiskt  från ord för ”sed” (grekiska ethos respektive latinska moralis). Detta antyder omedelbart att vi befinner oss i den sk. kulturrelativitetens domäner. De goda grekiska vise ansåg det vara rätt och ädelt att grunda ett fåtals ekonomiska, vetenskapliga och kulturella status på ett flertals slaveri, att utesluta massorna från det ofentliga rummet och att som make ha en mångfald av yngre manliga älskare medan hustrun ålades trohet o.s.v. Sederna förändras men själva upplevelsen av rätt och fel är inte lika lätt att skaka av sig.

Om vi inte med objektiva värderingar menar något som kan utvärderas genom opponionsundersökningar eller härledas från beteendestudier (notera distinktionen mellan motiverande och explicita värderingar, vi handlar alltid i enlighet men våra faktiska värderingar även om vi inte alltid handlar i enlighet med den etik vi håller när vi dömer oss själva och andra.) i en godtycklig avgränsing av världen under en godtycklig tidsperiod, vad är det då vi menar? Är det objektivt rätta vad som skulle finnas genom en lyckad exegetik av Sveriges lag eller av traditionella auktroriteter som Bibeln och helgonen, antikens greker, les encyclopédistes, Mill och Marx? Ett viktigt problem är att själva valet av auktoritet naturligtvis förutsätter etik, vad det nu än är för något.

___________

Läs mer om filosofi, etik, metaetik och begreppsanalys.

Allt är etik

Allt är etik. Det är en revolution för mig att säga det, eftersom jag sedan länge uppfattat etik (i betydelsen explicit moralisk reflexion) som godtycklig smörja. Revolutionen har skett genom ögonblicklig insikt – inte i en gradvis process som med andra delar av mitt tänkande. Även teoretiskt tänkande och vetenskap är (i synnerhet) i grunden etik. För många är detta är säkert inte något nytt eller förvånande, men jag har inte tänkt på det så uttalat förut – och inte dragit slutsatserna. Det påpekas ibland att såväl politik, religion och vetenskap bygger på tro, något som kan relativisera skillnaderna mellan de olika livshållningarna. Samma sak kan sägas om etiken, den ligger till grund för livshållningarna. Det är ju därför vi pratar om ”värderingar” i den ofentliga debatten. Inte häller filosofen är ”värdeneutral”, hennes grundvärde är vishet.

Är filosofisk etik möjlig?

Filosofins möjlighet är skepticismens brister. Hoppet att att de ofruktbara tvivlen vilar på undvikliga felslut. Ett särskilt frestande skeptiskt misstag består i att förutsätta ett allt för snävt utbud av försvarsled. Filosofi är argumentation, och ofta argumentation över argumentation (en enskild eller i allmänhet). Man kan därför föreställa sig att all filosofi hänger och på en gren av ”epistemologin”, nämligen rättfärdigandeteori – en metadisciplin som stående på sina egna axlar riskerar att sparka undan sina egna fötter.

Vi kan kanske inte svara på frågor som hur objektiva värderingar är möjliga (eller ens hur kunskap över huvud taget är möjlig). Ändå vore det uttryck för djup känslokyla, arrogans och insiktslöshet att med livet och dess avspeglingar i historien och litteraturen för ögonen förneka att vi har kunskap t.ex. om existensen av det rätta och ädla. I stället för att vara filsofins offer är etiken alltså i själva verket filosofins grund, det som driver filosofen att först strängt vandra skeptikerns väg och sedan fortsätta där den slutar.

Vi kan naturligtvis utveckla det hittills mest koherenta och fullständiga etiska systemet, men sådana system kan konstrueras för vilka fält som helst – även för sådana som kanske inte alls är potentiella domäner för kunskap. Den hittills mest koherenta och fullständiga teologin, eller den hittills mest koherenta och fullständiga redogörelsen för ”den flygande tekoppen”, är den hittills mest koherenta och fullständiga teorin i sitt område. I likhet med tekoppsteoretikern saknar etikern grundläggande empiriskt material och hans påståenden kan kanske inte häller falsifieras. Det är frestande att stanna vid verifikation, pragmatiska kriterier och falsifierbarhet men det är ett tecken på dålig karaktär, lättja och ohedrlighet att från detta konstatera  att etik är tom spekulation, maktspråk och svärmeri.

Integritet, vishet och passion. Ansvarsfullhet, ärlighet, mod, flit, pålitlighet och självbehärskning. Kunskapstörst, öppenhet och ödmjukhet. Kärlek, glädje, närvaro, vänlighet, medkänsla och rättsvishet. Är inte detta eviga dygder?

Sådana frågor vill jag försöka diskutera vidare här på bloggen ett tag. Välkomna att delta.

__________

Intressant? Läs mer om etik, metaetik, dygdetik, metafysik, dygd, skepticism och metafilosofi

Ruttet rötägg med radikala rötter

Den som inte redan läst Joel Halldorfs understreckare om Sarah Palin och den amerikanska högern utifrån ”1800-talets politiskt radikala evangelikala väckelse”, rekommenderas. Han ska berömmas för att ta upp den aktualla frågan. Det är just ”ta upp” som det handlar om – det är inga nya rön på gång, men Jag kände inte tidigare till den kyrkohistoriker, Donald Dayton, som Joel refererar till. Jag har nu beställt en av hans böcker: From the Margins (2007, red: Christian T. Collins Winn).

Läs mer om Sara Palin, Pingströrelsen, Fundamentalism, Joel Halldorf och the Emerging church.

Inteligent kyrka?

Nu är jag tryggt hemkommen igen, jag tillhör inte dem som av alla platser känner sig mest hemma på Nyhem utan har återvänt till mitt gamla vanliga föräldrahem i Kronoberg. Men även här tycks spännande krafter falla från himmelen, internet har krånglat i flera dagar nu sedan ett åsknedslag i närheten. Konferensen blev något av en besvikelse, vilket antagligen beror dels på att jag har förra årets jubileumsfirande i minnet och dels på att jag bara var med de sista dagarna och bl.a. missade nattvarden.

En repris från i fjol var att Livets Ords grundare och chef Ulf Ekman var inbjuden som talare, och jag är inte särskilt mycket gladare åt saken i år än förra året. Jag hittade i alla fall någon på Nyhem att dela min avoghet mot Livets Ord och Ulf Ekman med. I bokhandeln fanns nämligen Per Kornhalls relativt nyutgivna Skapelsekonspirationen, en debattskrift som effektivt förklarar vad vi redan visste; att ”Inteligent Design”-rörelsen är en politisk och religiös kampanj, en konspiration med (illa) dold agenda, driven av konservativa värderingar och fundamentalistisk skriftsyn och med förvillanden, förtiganden, bluffar och rena lögner, utan ett uns ärligt vetenskapligt eller andligt sökande. Kornvall menar (med MINA ord) att…

ID är förledande, fördummande och förlamande, den mängd svenska religösa friskolor som bevisligen förför sina elever med psykologiskt tvång och propaganda borde stängas och kyrkorna borde ta sitt ansvar och göra upp med pseudovetenskapen.

Kornhall har varit medlem i Livets Ord i 17 år och undervisat på församlingens gymnasieskola, innan han vid millennieskiftet lämnade det som han i boken kallar en sekt. Han är dessutom disputerad biolog, en kombination som gör honom till en naturlig expert i debatten.

Naturligt är det också att Kornwall inte främst försöker vederlägga kreationistisk argumentation (vilket dock inte hindrar honom från angripa några viktiga ID-argument). Detta eftersom en av bokens viktiga grundpoänger är att evolution är ett faktum och att evolutionsteorin är någonting självklart och nödvändigt i modern vetenskap och att ID är otänkbart som vetenskapligt alternativ. Kornwall fokuserar istället på att förklara vad ID-rörelsen är och inte är, hur den arbetar, vad dess arbete leder till och vad som borde göras åt det.

Med Paulus ord uppmanar Kornvall kyrkan att vara ”barn i förhållande till ondskan men vuxna till förståndet”. Kornhall skriver att vi på eget initiativ borde bjuda in evolutionsbiologer och visa att församlingarna…

» (…) inte är bigotta, separatistiska, förnuftets ljus undflyende medeltida instutitioner, utan att de vill, med sin tro, vara en del av ett modernt samhälle. «

Jag är som alla som läst den här bloggen vet en varm anhängare av tolerans och ekumenik och jag tror att kristenheten är på väg åt rätt håll. Vi måste ifrågasätta oss själva i ljuset av varandra, de konserativa måste förstå sig själva och de liberala som nödvändiga motpoler i ett onödigt spänningsfält. Vi måste leva i ljuset och låta det skina också genom vår relation till vetenskap och förnuft, låta det skina in i de mörka vrår där vi försöker gömma en förenklad världsbild.

Å andra sidan, när vi konstaterat att ID och pseudovetenskaplig kreationism inte är ett alternativ till en materialistisk förklaring av den biologiska världen, måste vi inse att evolutionen och relaterade upptäkter faktiskt skapar problem och utmaningar för kyrkan. Filosofiska och teologiska utmaningar som för den genomtänkte och radikale kan te sig svårlösliga. Mer om detta senare.

Läs även andra bloggares åsikter om Intelligent Design, Nyhem, Livets Ord, Skapelsekonspirationen