You are currently browsing the category archive for the 'kyrka' category.
Den som inte redan läst Joel Halldorfs understreckare om Sarah Palin och den amerikanska högern utifrån ”1800-talets politiskt radikala evangelikala väckelse”, rekommenderas. Han ska berömmas för att ta upp den aktualla frågan. Det är just ”ta upp” som det handlar om – det är inga nya rön på gång, men Jag kände inte tidigare till den kyrkohistoriker, Donald Dayton, som Joel refererar till. Jag har nu beställt en av hans böcker: From the Margins (2007, red: Christian T. Collins Winn).
Läs mer om Sara Palin, Pingströrelsen, Fundamentalism, Joel Halldorf och the Emerging church.
Det pågår många samtal i den svenska ”kristenheten”. Ett av de mer oroande är debatten om ”beslutsordningar och ledarstrukturer” som Tomas Ander, pastor för ”New Life” i Hässleholm, glatt välkomnar i dagens ”Dagen”. Kyrkan är i kris, medlemstalen sjunker och det blir allt mer uppenbart att behovet av genomgripande förändringar är akut. Ander tror att en lösning ligger förändrade styrelseformer.
Demokrati är någonting obibliskt, det var pastor Paul Scanlon tydlig med när han skrev i Dagen häromdagen, Ander tar upp Scanlon som ett posetivt exempel svenska pingstförsamlingar bör ta efter. Under Scanlons ”apostoliska” ledarskap har hans församling ”Abundant Life Church” i Bradford förändrats fullständigt; han startade en makeovermaskin där busslaster av fattiga människor körs in till kyrkan för att tvättas, rakas, kläs och utrustas för ett ”nytt liv”, han har startat en bibelskola, en tidning och en tv-kanal. En viktig och fantastisk del av Scandlons vision är att församlingens arbte så starkt fokuserats på att gå ut till de förlorade. Scandlon ville ”lämna de 99″; församlingen har växt från 500 till 3000 medlemmar men nästan samtliga av de som tillhörde församlingen från början har lämnat den på vägen.
Scanlons text i Dagen har redan svarats av Mikael Kindbom vars inlägg väl uttrycker en syn som jag delar. Han betonar där frikyrkornas historiska roll som en av de folkrörelser som möjliggjorde den svenska demokratin, och tar upp varnande exempel på vad maktfullkomlighet kan göra i fundamentalistiska miljöer.
Jag är ju faktiskt stolt över att det av alla frikyrkosamfund var just pingströrelsen jag råkade växa up inom, mycket just på grund av att den förenar vad Ander beskriver som ”en extrem demokratisk modell” med en betoning av personlig andlighet. De flesta frikyrkorna i Sverige är i någon mån styrda av medlemmarna och även Svenska kyrkan är i sin moderna version som ”folkkyrka” en demokratisk institution. Pingströrelsen sådan den ser ut i Sverige kan dock sägas tillhöra den radikala ”radikala reformationen”, längre än de flesta kristna rörelser har man fjärmat sig från den katolska kyrkans hierarkier, så att den enskilda pingstvännen har direkt inflytande över hur hennes egen församling ska se ut och arbeta. Det har inte funnits någon samfundsledning och ingen pastor eller styrelse har kunnat ta beslut som inte församlingen godkänt. I praktiken är en församling naturligtvis inte helt självständing utan måste anpassa sig till vad som är acceptabelt inom rörelsen och idag kan kanske demokratin vara en kraft för stelhet snarare än flexibilitet, men detta beror på att ”folkvälde” speglar folket, inte på demokratin som beslutsordning.
Det finns naturligtvis även andra former av beslutsfattande som i hög grad respekterar det ”allmänna prästadömet”. Flera grupper i den anabaptistiska traditionen, såsom kväkare och mennoniter, går ju ännu längre i sin hänsyn för individen och kräver enhälliga konsensusbeslut. För dessa grupper är gemenskapen det viktiga så beslut om förändringar får ta den tid det tar. Denna syn är oerhört främmande för en kultur där allting måste vara i rörelse hela tiden i en rasande utveckling under konkurrenstryck, effektivitetskrav och modenycker, det är en attityd som är långt mera provocerande och utmanande för en modern lärjunge än marknadsanpassade företagskyrkor.
Läs även andra bloggares åsikter om kyrka, Paul Scanlon, demokrati, missional church
Nu är jag tryggt hemkommen igen, jag tillhör inte dem som av alla platser känner sig mest hemma på Nyhem utan har återvänt till mitt gamla vanliga föräldrahem i Kronoberg. Men även här tycks spännande krafter falla från himmelen, internet har krånglat i flera dagar nu sedan ett åsknedslag i närheten. Konferensen blev något av en besvikelse, vilket antagligen beror dels på att jag har förra årets jubileumsfirande i minnet och dels på att jag bara var med de sista dagarna och bl.a. missade nattvarden.
En repris från i fjol var att Livets Ords grundare och chef Ulf Ekman var inbjuden som talare, och jag är inte särskilt mycket gladare åt saken i år än förra året. Jag hittade i alla fall någon på Nyhem att dela min avoghet mot Livets Ord och Ulf Ekman med. I bokhandeln fanns nämligen Per Kornhalls relativt nyutgivna Skapelsekonspirationen, en debattskrift som effektivt förklarar vad vi redan visste; att ”Inteligent Design”-rörelsen är en politisk och religiös kampanj, en konspiration med (illa) dold agenda, driven av konservativa värderingar och fundamentalistisk skriftsyn och med förvillanden, förtiganden, bluffar och rena lögner, utan ett uns ärligt vetenskapligt eller andligt sökande. Kornvall menar (med MINA ord) att…
ID är förledande, fördummande och förlamande, den mängd svenska religösa friskolor som bevisligen förför sina elever med psykologiskt tvång och propaganda borde stängas och kyrkorna borde ta sitt ansvar och göra upp med pseudovetenskapen.
Kornhall har varit medlem i Livets Ord i 17 år och undervisat på församlingens gymnasieskola, innan han vid millennieskiftet lämnade det som han i boken kallar en sekt. Han är dessutom disputerad biolog, en kombination som gör honom till en naturlig expert i debatten.
Naturligt är det också att Kornwall inte främst försöker vederlägga kreationistisk argumentation (vilket dock inte hindrar honom från angripa några viktiga ID-argument). Detta eftersom en av bokens viktiga grundpoänger är att evolution är ett faktum och att evolutionsteorin är någonting självklart och nödvändigt i modern vetenskap och att ID är otänkbart som vetenskapligt alternativ. Kornwall fokuserar istället på att förklara vad ID-rörelsen är och inte är, hur den arbetar, vad dess arbete leder till och vad som borde göras åt det.
Med Paulus ord uppmanar Kornvall kyrkan att vara ”barn i förhållande till ondskan men vuxna till förståndet”. Kornhall skriver att vi på eget initiativ borde bjuda in evolutionsbiologer och visa att församlingarna…
» (…) inte är bigotta, separatistiska, förnuftets ljus undflyende medeltida instutitioner, utan att de vill, med sin tro, vara en del av ett modernt samhälle. «
Jag är som alla som läst den här bloggen vet en varm anhängare av tolerans och ekumenik och jag tror att kristenheten är på väg åt rätt håll. Vi måste ifrågasätta oss själva i ljuset av varandra, de konserativa måste förstå sig själva och de liberala som nödvändiga motpoler i ett onödigt spänningsfält. Vi måste leva i ljuset och låta det skina också genom vår relation till vetenskap och förnuft, låta det skina in i de mörka vrår där vi försöker gömma en förenklad världsbild.
Å andra sidan, när vi konstaterat att ID och pseudovetenskaplig kreationism inte är ett alternativ till en materialistisk förklaring av den biologiska världen, måste vi inse att evolutionen och relaterade upptäkter faktiskt skapar problem och utmaningar för kyrkan. Filosofiska och teologiska utmaningar som för den genomtänkte och radikale kan te sig svårlösliga. Mer om detta senare.
Läs även andra bloggares åsikter om Intelligent Design, Nyhem, Livets Ord, Skapelsekonspirationen
Så… igår fick jag äntligen hem den, John Caputos nya bok ”What Would Jesus Deconstruct”.
I samma veva fick jag hemskickat ämnet för den uppsats jag skall skriva denna och nästa vecka. Jag har väntat på boken sedan november och när jag nu tillslut håller den i min hand har jag inte tid att läsa den!
Jag han i alla fall läsa en stund igår, den är inte lång så jag han en bit in.
Caputo förklarar att dekonstruktion inte, som Marc C. Talor påstått, är Guds död-hermeneutik utan Guds rike-hermeneutik. ”(…) en tolkningsmetod som hjälper oss komma åt den profetiska anden hos Jesus (…)”
Enligt Caputo innebär dekonstruktion att någonting innehåller en sanning som inte kan hållas inne. Deconstruktion inträffar när den sanning som hållits tillbaka, tryckts ner och marginaliserats kommer upp till ytan och hotar maktförhållandet.
Dekonstruktion förstör inte våra liv och trosförestälnningar, skriver Caputo, men tvingar fram reform och omdaning; pånyttfödelse.
Vad skulle Jesus dekonstruera? Humoristiskt föreslår Caputo att det första som skulle dekonstrueras är frågan ”What would Jesus do?” som kommit att bli en hel industri av armband, bildekaler, tröjor m.m. inom den kristna högern i USA.
Sanningen som glömts bort är att slagordet ursprungligen populariserades av Charles Sheldon när han 1896 gav ut en bok och sedemera bestseller (30 miljoner kopior gör den till den till världens 39:de mest sålda bok) med titeln ”In His Steps; What would Jesus do?”.
Sheldon ville leva evangeliet. Han omsatte evangeliet i handling genom att leva och arbeta bland de fattiga och i det svarta gettot. Han arbetade med människors personliga upprättelse och reform men samtidigt kritiserade han rasismen, kapitalismen och alkoholindustrin och förespråkade socialistiska reformer.
I går kväll avslutade Lunds filosoficirkel sin hösttermin med en föreläsning av Antje Jackelén, biskop i Lund. Ämnet för föreläsningen var ”Mellan religionens återkomst och ateismens korståg”.
Föreläsningen såväl som samtalen efteråt på resturang Glora kom i hög grad att röra postmodern filosofi/teologi som en tillgång såväl som en utmaning för andlighet och kyrka, och som ett försvar mot aggressiv ateism grundad i ideologiskt tolkad naturvetenskap.
Den postmoderna filosofin tar udden av en del utav Dawkins, humanetikerna m.fl. argressiva ateisters kritik som fortsätter att angripa en förlegad Gudsförståelse, en Gud som redan sedan läge dödförklarats.
I samtalen efter en föreläsning om Nietzsche, arrangerad av Villhem Ekelundssamfundet i söndags, uttalade filosoficirkelns ordförande att han inte gick med på att Nietzsches skrifter kan ge stöd åt den som söker en gudstro. Jag vill verkligen hävda motsatsen; jag upplever att Nietzsches texter, och i synnerhet skriften ”Antikrist”, ger oerhört mycket. Man skall dock poängtera att Nietzsche avskydde mycket av kristendomens etik, i synnerhet sådant som empati och jämlikhet o.s.v. – denna kritik går inte att komma undan, det är helt enkelt Nietzsche som är fascist. Jag vill dock än en gång citera några favoritstycken ur Antikrist;
Metafysikerna, de blekaste bland begreppsalbinos, har gjort honom (Gud) till sin herre! Stackars Israels åskmoln och vrede! Han har blivit idealisternas ideal, ren ande, ting-i-sig. En Guds dekadens: Herren som blev ting-i-sig. Ett förnedrande Gudsbegrepp…
Här uttrycker Nietzsche sin avsmak för medeltidens och renässansfilosofernas Gud, den Gud som existerar på ett andligt men objektivt sätt, bortom världen. Det är denna Gud som ofta angrips av de nya ateisterna med sin, för att citera Jackelén, uppvärmda upplysningsretorik. Ateisterna vill definiera Gud som någonting övernaturligt, och sedan avfärda allt övernaturligt för att på så vis motbevisa Guds existens. Men vad säger att distiktionen mellan naturligt och övernaturligt är meningsfull? I (den ”postmoderna ”) traditionen från Kierkegaard, Nietzsche, Heidegger, Levinás, Derrida, Marion och Caputo (ursäkta namedroppingen), och med inspiration från östkyrkans tradition, sökes en Gud bortom sådana inskränkningar. En Gud värd namnet låter sig inte fångas i förminskade definitioner.
Redan ordet kristendom är en feltolkning: i verkligheten har det bara funnits en verklig kristen, och han dog på korset. […] Det är i grunden genomförfalskat att i en tro, t.ex. tron på återlösningen genom Kristus, se ett kännetecken på den kristne. Blott livsutövningen kan vara kristen: ett görande och låtande, inte en tro. […] Att reducera kristendomen till en tro på sanningen av någonting, till ett rent medvetenhetsbegrepp, är att förinta hela evangelium.
Nietzsche ser inget problem med (sin visserligen något elitistiska tolkning av) Kristus, eller med en kristen i bemärkelsen verklig efterföljare till Kristus. Den människa som vill vara kristen skall avhålla sig från dunkel metafysik som placerar Gud i Platons himmel, och samtidigt radikalt leva i Jesu fotspår.
Ett problem som jag försökte ta upp i samtalet med biskop Jackelén var huruvida det är möjligt, givet dessa förutsättningar, att tala om Gud som någonting mer konkret än ”skillnad”, ”gest”, ”händelse”, ”bortom” o.s.v. Kan vi prata om Gud när Gud ständigt förbryter sig mot våra föreställningar?
Kan vi, och vill vi, ha en tro i traditionell bemärkelse. Jag tycker mig inte ha fått något tillfredsställande svar.
Se större bild: ASBO
Andra bloggar om: postmodern filosofi, postmodernism, teologi, Nietzsche
I en insändare till tidningen dagen igår gick en grupp pingsledare till angrepp mot vad man beskrev som en renässans för mystik i Sverige. Denna renässans kopplades samman med Svensk kristenhets ”värsta andliga kris på flera sekler”.
Framför allt, vilket är förvånande, förklarade insändaren att ”brist på livsförvandlande andliga erfarenheter har öppnat för mystiken”. Vad menar insändarskribenterna med det?
Mer eller mindre livsförvandlande andliga erfarenheter är ju själva definitionen av ”mystik” som jag förstår det (*1). Det har uppstått en längtan efter andliga erfarenheter och denna längtan har funnit sitt svar, mot vad riktar sig då kritiken? Just pingströrelsen ska väl vara de första att betona hur viktig en personlig upplevelse av Gud är?
Naturligtvis är skribenterna inte emot personlig upplevelse av Gud i allmänhet, vad det egentligen handlar om är t.ex. bred ekumenik, retreatrörelsen, Bjärka Säby, ortodox och katolsk inspiration, apofatik samt djupmeditation och vissa bönetekninker.
Retoriken är något rörig. I insändaren påpekas att den mysticistiska strömmingen tenderar att vara kritisk mot reformationen då denna kom att utgöra en splittrande kraft inom kyrkan. Samtidigt avslutas texten med en varning för att om vågen av mystik
inte stoppas kommer den leda till kris och splittring inom frikyrkorna.
Vad skribenterna tycks vilja få fram med detta är att ”frikyrkligheten” måste hålla sig inom det snäva spektrum av evangelikal livsföring, lära och liturgi som den en gång kom att skapa sig.
Detta får man naturligtvis tycka men ska man skriva om det i tidningen bör man ge skäl för sin åsikt.
Själv är jag mycket glad och tacksam för att perspektiven har öppnats upp så att kristna kan mötas över de historiska samfundens gränser i sin tillbedjan och andlighet.
Läs också Kolpotören och andra bloggar om: mystik, mysticism, ekumenik, pingströrelsen
”What Would Jesus Deconstruct?” är en bok som kom ut den första november, författare är John D Caputo.
Jag beräknar få hem boken om några dar och väntar otåligt!
Caputo är en känd filosof och specialist på nutida kontinental filosofi med fokus på fenomenologi, hermeneutik och dekonstruktion och dess konsekvenser för teologi och religion. Hans egen version av dekonstruktion kallas ”radikal hermeneutik” och dess teologiska impliktioner går under begreppet ”weak theology”.
En av Caputos stora bidrag har varit arbetet med att visa att dekonstruktion inte leder till relativism eller nihilism utan grundas i etik och politik.
Caputo har bl.a. undervisat om Kierkegaard, Nietzsche, Heidegger, Lévinas och Derrida vilka tillsammans med Marion och Buber är hans främsta inspirationskällor. Särskilt arbetar Caputo med Derridas ”religion utan religion”. Han är alltså expert på (akademiskt) ”postmodernt” tänkande kring Gud.
WWJD är den senaste boken i The Church and Postmodern Culture-serien, redigerad av James K.A. Smith. Smith är en av de mest kända företrädarna för ”radikal ortodoxi” och en viktig nutida kristen tänkare – kopplad till ”Emerging Curch”. Han är utbildad inom kontinental filosofi samt reformert och pentakostal (pingströrelsen) teologi.
En kyrkorörelse och ett samtal liknande Emerging Church växter fram i Sverige. Det finns ännu inte, vad jag vet, något ”Emergent”-nätverk (Emergent Village) i Sverige men det autonoma växer fram otyglat och poppar upp oberäknerligt.
EmergingChurch.se, en svenskspråkig sida upprättad av ICFG, länkar tre (3) bloggare förutom re:tro; nämligen jag själv (vilket är vansinnigt och fasansfullt smickrande) tillsammans med storheter som Douglas Molgaard (Missio Dei Scandia) och Fredrik Hellström (Nordic Influence)….
SvD skriver idag om den våg av ”kristna” alternativ man nu kan möta när man surfar på nätet. Det kallas ”Jesus 2.0″ – och företräds av sidor som GodTube, MyPraize, Consevapedia! Vad det handlar om är naturligtvis mestadels de amerikanska ”evangelikala”.
GodTube är som YouTube bortsätt från att de bl.a. förbjuder svordomar och erotik. I sin artikel om saken förklarar Alexandra Hernadi att GodTubes grundare Chris Wyatt har som mål att ”nå unga och väcka det slumrande intresset för kristendomen”.
OK, men så här kommenterade det hela för en stund sedan på Peter Solianders blogg:
Suckar och skakar på huvudet. Ännu ett bevis på att kristna tycker sig bättre än alla andra. Samt ett sätt att försöka måla in sig i ett hörn och avskärma sig från världen som inte vill påverkas av dom. Ärligt talat tycker jag det är mer skrämmande än komiskt.
-
